Skäms du för evangeliet?

"Den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, när han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet." (Luk 9:26)

Är det så att kristna idag i ökande omfattning skäms för Guds ord?

Inför beslutet  om samkönade äktenskap i Riksdagen sändes förslaget ut på remiss. Samtliga samfund i Sverige var emot förslaget. En kort tid efter beslutet ändrade några samfund och kyrkor uppfattning. Man var inte längre emot samkönade äktenskap, man var till och med villig att viga samkönade par.

Varför ändrar man plötsligt uppfattning? Den offentliga orsaken angavs vara en "teologisk reflektion" som tydligen ledde fram till att det som står i Bibeln om homosexualitet inte betyder det som står utan något helt annat.

Är det möjligt att den verkliga orsaken var att man skämdes inför omvärlden att Bibelns uppfattning skilde sig från det som för stunden var politiskt korrekt? Man skämdes tydligen så mycket för Guds ord att man tog risken att Jesus ska skämmas för kyrkan.

Ett annat exempel på hur kyrkans företrädare ber om ursäkt för det som egentligen är Bibelns budskap läste jag nyligen i Per Ewerts bok "Guldet blev till sand". Där skriver Per Ewert:
"När detta kapitel skrivs läser jag en artikel om att Svenska kyrkan i Lund startar en en satsning på konfirmationsgrupper för unga vuxna som inte varit med i den tidigare "ordinarie" rundan. Ett gott syfte i sig, men studenttidningen frågar lite småprovocerande om kyrkan måhända tar det initiativet för att studenterna behöver syndernas förlåtelse. Det korrekta svaret från den svarande prästen borde förstås ha varit något i stil med att det är just det som är kristendomens fantastiska budskap, att vi alla bär på en moraliska skuld, och att Jesus kan befria oss från den skulden. Bollen var upplagd för ett frimodigt och frigörande svar om sann frihet. Men prästen faller i stället undan, sväljer betet och sviker samtidigt hela det budskap hon är satt att förkunna.
Den svarande prästen ställs genast inför nutidens stora synd: Tänk om någon skulle känna sig anklagad? Tänk om någon skulle uppleva att kyrkan och kanske även Gud själv ställer alltför stora krav på dem? Nej, det får inte ske. Så istället för att ge den sanna och utmanande bibliska responsen blir svaret istället ett undanglidande: "Nej, det tror jag inte de behöver". Och man kan nästan se prästens inre kamp efter att hon levererat sitt svar. "Nej, nej, det där var inte tillräckligt övertygande. ´Tror inte´ känns för svagt, någon skulle fortfarande kunna uppleva det som utestängande." Så hon hämtar andan och fortsätter: "Eller, det är jag övertygad om."
Sådär, då var det avklarat. Ingen blir bortskrämd. Och ingen blir heller verkligt attraherad. För vem vill närma sig en kyrka som rodnar ursäktande över sitt allra mest grundläggande budskap.....
... i samma stund som hon försöker göra Gud till den mest välmenande varelsen i universum förvandlas han samtidigt till något groteskt. Han blir en Gud som inte bryr sig." (sid 153-154)

Skäms du också för Guds ord? Eller säger du som Paulus "Jag skäms inte för evangeliet" (Rom 1:16).

En som tydligen inte skäms för evangeliet är Marcus Birro som regelbundet skriver en krönika i Expressen om Jesus, synd, förlåtelse och upprättelse. I söndagens radiogudstjänst från Gullbrannagården intervjuas Marcus Birro av Daniel Grahn. Birro berättar att han kan få hundratals kommentarer på sina krönikor i Expressen. De flesta är positivt överraskade att någon kan vara så tydlig med det kristna budskapet och ändå får det publicerat i en av Sveriges största tidningar. Många kommentatorer skriver saker som "Skönt att någon vågar stå upp för det som står i Bibeln?" Birro säger att det han skriver ska präglas av "ärlighet, öppenhet och tydlighet".

Du kan lyssna på hela gudstjänsten  HÄR där intervjun med Birro är själva "predikan".

/PB